Pjäser

 

Vita nätter, Banditsagor 2020
Regi: John Hanse

Vägledda av en professionell bartender tas publiken med på en festkväll som i själva verket sker mitt på dagen. Bartendern blandar och serverar drinkar och publiken dricker dem, för att sedan åter möta dagens nyktra omgivning.

Med utgångspunkt i den nischade cocktailbaren vill Banditsagor utforska drickandets villkor och alkoholens rus. Varför passar en utpräglad alkoholist så illa på en hipp bar och var går gränsen mellan eklektisk njutning och ångestdämpande drickande? Blir berusningen extra skavande mitt på dagen? Hur förändras upplevelsen av ett konstverk i takt med att berusningen stiger? Kanske kan den bli bättre?

Vita nätter är en bartenders berättelse om sitt liv och sina drinkar, de han serverar och de han själv druckit. Alla likheter med verkligheten är en ren slump.

"I ett slag får man upplevelsen av att inte vara på teatern, och den uppskruvade berättelse om minnesluckor och fyllekörning som serveras till just min drink blir smärtsam på riktigt."
Kristina Lindquist, Dagens Nyheter

"En fullträff (...) Jag vill inte uppmuntra någon att svepa tre drinkar under en eftermiddag, men jag vill rekommendera er att göra det här."
Sara Berg, Sydsvenskan

Kropp & straff, Public Plot 2019
Regi: John Hanse 

En fysisk och mental förberedelse på vad som skulle kunna hända om ett högerpopulistiskt parti kommer till makten i Sverige. I ett tryggt men ändå otryggt rum ges deltagarna möjlighet att träna sig på att bli gripen, fängslad och förhörd. I Kropp & straff kommer framför allt särskilt inbjudna grupper ur civilsamhället att få öva på att hantera en fascistisk regim. Den riktar sig till de som skulle kunna bli måltavla för en rasistiskt färgad politik. 

Med föreställningen vill Public Plot möjliggöra en yta för diskussion och reaktion. Kropp & straff blir därmed en liten pusselbit i byggandet av ett motstånd mot den hastigt framväxande vågen av nyfascism. Det viktiga nu är att våga förbereda sig på det värsta tänkbara och samtidigt verka för att det aldrig ska hända. 

"Vi prövar att agera förhörd och förhörare, vi bygger förvaringsburar av stål och placeras själva där Vilka aktiviteter kan hålla samman gruppen, hur agera mot vakter och direktiv? Hur hålla paniken borta med en svart tät huva över huvudet och med ett järnrör i händerna på ryggen? (...) Det är pedagogiskt, lugnt och respektfullt: ett allvarligt framtidslaboratorium i en utveckling som pågår i vårt samhälle."
Barbro Westling, Aftonbladet

"Som scenkonst är uppsättningen påfallande lågmäld och just genom sin brist på affekt desto mer drabbande. Just så här kommer det att göras, om och när det sker."
Boel Gerell, Sydsvenskan


Blue Dreams, Public Plot 2018
Regi: John Hanse

Bilen rör sig i staden. Två skådespelare i framsätet. I baksätet sitter publiken och tar del av en historia om en osynlig värld som plötsligt blir tydlig; en föreställning om den svarta ekonomin. En kombination av dialog och musik i filmisk samverkan med staden utanför bilrutan. En resa där man fysiskt följer berättelsen genom Malmö, ett formexperiment där det intima skådespeleriet möter dramat ute i stadsrum, lägenheter och restauranger med svartanställd arbetskraft. Det mörknar. Bilen ger gas. Någon kommer dö ikväll.

"Blue Dreams är en säregen helhetsupp­levelse som utforskar nya sätt att ta sig an teatern som konstform – och där formexperimentet faktiskt blir betydelsebärande. Scenen är pjäsen"
Kristina Lindquist, Dagens Nyheter

"Det är en realism utöver det vanliga som uppnås genom intimiteten i bilen som kombineras med skådespelarnas ypperliga improvisationsförmåga.(...) Jag måste säga att Blue Dreams bjuder på en teaterupplevelse som är synnerligen övertygande och faktiskt något av det starkaste jag upplevt på mycket länge"
Clemens Altgård, Skånska Dagbladet


Våld & pedagogik, Public Plot 2016
Regi: John Hanse

Det sägs att vi måste förstöra det som förstör oss, men hur ska det kunna ske när vi är på väg att förlora? Våld & pedagogik är en föreställning som vill få den övertygade pacifisten att knyta näven och den stenkastande autonome att tänka om.
 

Våld & pedagogik placeras i en samtid fylld av strejker, blockader, kravaller och flyktingavvisningar. Fyra skådespelare gestaltar tillsammans med publiken en kedja av händelser som hade kunnat vara här och nu, på lek och på blodigt allvar.

"Det är spännande att se Brechts material spegla en ny tid. (...) Och, det bästa av allt: här finns faktiskt inte några färdiga, helgjutna svar"
Ingegärd Waaranperä, Dagens Nyheter

"I en tid av ett allt mer våldsamt och hårt politiskt klimat med ett stort mått av frustration bland oss som bär en annan värld i våra hjärtan öppnar Våld och pedagogik upp för ett tryggt samtalsrum om strategier, svallande känslor och vad som kan göras - långt bortom internets trollfyllda, snåriga kommentarstrådar. Kanske är det det som är det mest radikala med pjäsen; att vi tvingas komma ut och se varandra - utanför grupperingar där vissa tillvägagångssä ses som självklarheter och blivit tyngda av traditioner."
Christine Leuhusen, Arbetaren 

Utsedd till Årets formförnyare på Scenkonstgalan 2016



Game Over, Banditsagor 2015
Regi: John Hanse

När tioåriga Lisa drabbas av en sjukdom, en riktigt farlig sådan som är svår att bli frisk ifrån, då får hennes pappa en idé. Han tillverkar ett mobilspel som ska lära Lisa och hennes familj att hantera det allra värsta som kan hända. Spelet blir en oväntad succé och plötsligt förändras hela tillvaron för familjen.

Föreställningen tar upp det orättvisa i att även barn kan bli sjuka. Den handlar också om spelande, är det en verklighetsflykt eller ett viktigt verktyg? Och så visar den vuxna som beter sig som små barn, och barn som visar sig vara mycket smartare än vad omgivningen tror.

”Låter det sorgligt och väl magstarkt för en sexårig publik? Det är det förstås och samtidigt så befriande rakt och chosefritt berättat att det är vi vuxna som sväljer och värjer oss medan den unga publiken sakligt tycks acceptera det oundvikliga i förloppet”
Boel Gerell, Sydvenskan

”Den unga publiken på Rosengårdsbiblioteket tar till sig pjäsen. Jag torkar en tår i ögonvrån och konstaterar att Banditsagor gått i land med föreställningen"
Clemens Altgård, Skånska Dagbladet



Robins bok, Banditsagor 2015
Regi: John Hanse

“Min son ska dö. Jag fick veta det idag…” Så inleds Robins bok. Det som sedan utspelar sig är en absurd tragedi där Robins föräldrar säger upp sig ifrån sina jobb, tömmer sina bankkonton och låter Robin göra en lista över allt han vill göra. Med listan som karta ser familjen världen med nya ögon och upptäcker varandra på nytt. Men att leva utanför samhällets normer har sitt pris. Hur länge kan äventyret vara? Banditsagor sätter upp en barnförbjuden föreställning. Robins bok är en saga för vuxna, baserad på Henrik Bromanders serienovell med samma namn.

”Stark pjäs om livsglädje och död (…) Festandet eskalerar och går över styr, men när Robin till slut dör så är festen också över. Då infinner sig ett slags stämning av massiv baksmälla som adderas till den bottenlösa sorgen. (…) Det är både se- och tänkvärt."
Clemens Altgård, Skånska Dagbladet




Smålands mörker, Regionteatern Blekinge Kronoberg 2014
Regi: John Hanse

En gång i tiden var saken klar för Erik. Han ansåg att människor var olika mycket värda, och att samhället borde förändras enligt denna princip. Inte bara förändras förresten, utan brännas ner till grunden så att något nytt kunde byggas i askan av det gamla. Erik var fascist. Han bodde i Nässjö. På den tiden var saker och ting mer okomplicerade. De var till och med ganska bra.  Men plötsligt en dag förvandlades hans fantasier om politiskt våld till brutal verklighet, men knappast på det sätt Erik förväntat sig.

Föreställningen Smålands mörker baseras på Henrik Bromanders kritikerrosade serieroman med samma namn. På scenen gestaltas berättelsen samtidigt genom Edvin Bredefeldts skådespeleri och nya originalteckningar av Henrik Bromander. Föreställningen är kompromisslöst berättad ur huvudpersonen Eriks perspektiv. Att försöka förstå fascismens bevekelsegrunder, och se mörkret hos sig själv, är obehagligt men nödvändigt. Det är dags att inse att fascismen växer sig allt starkare både här hemma och ute i Europa och att vi behöver verktyg för att bemöta den. Istället för att avfärda den som ond eller dum söker vi svaret på frågan varför fascismen kan vara så farligt förförisk.

"Smålands mörker är en monolog, skickligt orkestrerad med bildsättning och en intensiv ljudbild (...) Den komplexa och destruktiva berättelsen överlämnas till publiken via en iscensättning som är stark, intelligent och ytterst angelägen."
Lars Ring, Svenska Dagbladet

"En måste ses-historia (...) Pjäsen är bara 45 minuter lång, men efter den trekvartens nedstigning i ett personligt fascisthelvete sett genom Nässjöbon Eriks ögon, är man urlakad, berörd, skrämd till livet och paradoxalt nog glad för att det känns så."
Hanna Höglund, Expressen



Begränsat utrymme, Turteatern 2014
Regi: Py Huss Wallin

Tre pojkar tar en genväg, en bibliotekarie hamnar på fel efterfest och en filosofistudent löser bostadsbristen på egen hand. De är kåta, kärlekskranka och dristiga. Plötsligt förändras villkoren och de hamnar i situationer som får oanade konsekvenser. Vissa hanterar det genom att tiga, andra drivs av hämnd. Inspirerade av Henrik Bromanders serier ger vi plats åt det svarta, skeva, kliande, skamliga, upphetsande och pirrande begären – som ett utlopp för en allt mer skenande människosyn och absurd verklighet.

"Den placerar sig mitt i samtidsdiskussionen. Modigt, konsekvent - och roligt"
Kristina Lindquist, Dagens Nyheter

"Bäst just nu"
Nöjesguiden


Stora Sören och Lilla Limpan, Banditsagor 2014
Regi: John Hanse

Stora Sören och Lilla Limpan är två killar som bor i samma stad. Sedan så länge någon kan komma ihåg har Stora Sören varit störst, tuffast och populärast medan Lilla Limpan fått verka i skuggan av sin vän. Men en dag bestämmer sig Limpan för att ändra på saker och ting. Genom tre utmaningar vänder han upp och ner på styrkeförhållandena, med katastrofala följder. Sagan om Sören och Limpan tar upp och kritiserar drag som är typiska för den hårt begränsande mansrollen.

"Föreställningen fungerar alldeles utmärkt, det märks genom att barnen i publiken är med på noterna hela tiden. De interaktiva ambitionerna infrias och när det hela är över recenseras föreställningen av ett barn i publiken med orden: "Ni var roliga! " Det omdömet kan jag bara instämma i"
Clemens Altgård, Skånska Dagbladet