I Skånska Dagbladet skriver Clemens Altgård "Den unga publiken på Rosengårdsbiblioteket tar till sig pjäsen. Det skrattas när det är humoristiska scener. Det är ingen nattsvart pjäs även om ämnet är tungt. Men allvaret sjunker in. När Lisa så till sist kommer till ”Game over” i verkliga livet får vi veta att hon avancerat till ”nästa nivå”. Fysiskt är hon inte längre på scen, men i spelvärlden på skärmen lever hon vidare. Game over-meddelandet är inte slutgiltigt. Där öppnas för en strimma hopp. Det är viktigt med tanke på den unga publiken. Jag torkar en tår i ögonvrån och konstaterar att Banditsagor gått i land med föreställningen."
I Sydsvenskan skriver Boel Gerell "Låter det sorgligt och väl magstarkt för en sexårig publik? Det är det förstås och samtidigt så befriande rakt och chosefritt berättat att det är vi vuxna som sväljer och värjer oss medan den unga publiken sakligt tycks acceptera det oundvikliga i förloppet. (...) Skickligt utnyttjar skådespelarna dataspelets funktioner och förvandlar kokandet av en kopp choklad till ett äventyr i sig. När Lisas tid är slut och skärmen oundvikligen blinkar ”Game over” går en suck genom den unga publiken, resignerad och möjligen också lite besviken över att spelet så fort är över."
